DNA: ärftlighetens molekyl

Hur överförs våra arvsanlag från generation till generation? Hur styrs de biokemiska processerna i våra celler? Deoxyribonukleinsyra – eller DNA – heter ämnet som kan leda oss till svaren. För 50 år sedan, 1962, tilldelades Francis Crick, James Watson och Maurice Wilkins Nobelpriset i fysiologi eller medicin för att ha klarlagt DNA-molekylens struktur.

Kunskapen om DNA-molekylens struktur har berikat och öppnat dörren för en rad forskningsområden inom biologi och medicin. DNA-molekylens struktur gav i sig en nyckel till förståelsen av hur organismers arvsanlag överförs. Bland annat förklarar strukturen hur molekylen kan kopiera sig själv. Molekylstrukturen ger också ledtrådar till förståelsen av hur DNA styr bildningen av de proteiner som är grunden för organismernas liv och utveckling. Kunskapen om DNA har också öppnat nya möjligheter att på konstgjord väg förändra organismers arvsmassa. Detta har fått betydelse bland annat för produktion av läkemedel och livsmedel. Vår växande kunskap om DNA väcker frågor kring såväl vetenskap och teknik som etik.

I fyra montrar berättar Nobelmuseet om denna och andra Nobelprisbelönade upptäckter som ökat vår förståelse av ärftlighetens kemi och biologi:

• DNA – ärftlighetens molekyl
• Vägen till strukturen – röntgenkristallografi
• Från DNA till RNA till protein
• Genetik och genteknik

Några viktiga Nobelpris i sammanhanget:
1983: Barbara McClintock
1995: Edward B. Lewis, Christiane Nüsslein-Volhard, Eric F. Wieschaus
2009: Elizabeth H. Blackburn, Carol W. Greider, Jack W. Szostak.