Under åren 1932 till 1954 tog Robert Capa de bilder som gjort honom legendarisk som krigsfotograf. Många av dessa är fotografier från fronten, men även om han är mest känd för sina bilder från det spanska inbördeskriget och landstigningen i Normandie finns också en annan sida av hans krigsdokumentation – den som visar lidandet bland de civila. Utställningen på Nobelmuseet innehöll ett 70-tal fotografier, bland annat porträtt av flera Nobelpristagare som Capa mött och samarbetat med.

Utställningen producerades tillsammans med bildbyrån Magnum Photos i Paris, som Capa själv var med och grundade 1947. 

Tillsammans med litteraturpristagaren John Steinbeck gjorde Capa en reportageresa i Sovjetunionen 1948, vilket resulterade i den gemensamma boken ”A Russian Journal”. Några av bilderna ur boken visas i utställningen tillsammans med Steinbecks texter. Ernest Hemingway, som Capa mötte under det spanska inbördeskriget, finns också avporträtterad. Capa dokumenterade dessutom den intensiva valrörelsen i Frankrike 1936 – framförallt de möten som ordnades av den antifascistiska koalitionen Front populaire. En av centralfigurerna i denna rörelse var den blivande fredspristagaren Léon Jouhaux.

Robert Capa föddes i Budapest 1913 och flydde som sjuttonåring av politiska skäl till Tyskland, där den framväxande antisemitismen drev honom vidare till Paris 1933. Capa hade en mycket idealistisk syn på sitt arbete och sade själv att han bara kunde anta uppdrag i konflikter där han älskade den ena sidan och hatade den andra. Utöver dokumentationen av det spanska inbördeskriget 1936-1939 dokumenterade Capa den japanska invasionen av Kina 1938, andra världskriget 1941-45, Israel-Palestinakonflikten 1948 och kriget i franska Indokina 1954. Detta blev hans sista uppdrag; han dog ute i fält då han steg på en landmina.