Celler, nerver, gener

I Karolinska Institutets kulturarvssamlingar myllrar det av tidsdokument i form av böcker, målningar, bilder och instrument. Tillsammans bildar de ett pärlband av banbrytande upptäckter som avtäckt tidigare okända världar och möjliggjort dagens forskning. Nu visas delar av samlingarna i utställningen Celler, nerver, gener.

Utställningen tar avstamp i de Nobelpris i fysiologi eller medicin som delades ut åren 1931–1933. Den prisbelönta forskningen kan ses som en knytpunkt för tidigare förvärvad kunskap om livets minsta byggstenar, och som en katalysator för samtida och framtida forskning.

Konsten att avbilda

Forskare har i alla tider avbildat sitt studieobjekt, i syfte att fånga och studera det närmare, men även för att förmedla kunskapen vidare. Mediet som använts har dock ändrats över tid, från redskap som bläck och papper till datoranimerade renderingar.

I Celler, nerver, gener skvallrar gravyrer från 1600-talet och sentida mikroskopbilder om vetenskapens starka sammanlänkning med konstnärliga uttryck, teknikens utveckling, och hur forskning kan undersöka sin samtid – men alltid genomsyras av den.

De tre medicinprisen

Nobelprisen i fysiologi eller medicin åren 1931–1933 handlade om att direkt och i realtid urskilja och mäta olika processer på cell-, nerv- och kromosomnivå.

Läkaren och fysiologen Otto Warburgs forskning gick ut på att mäta energiutbytet i celler. Han tilldelades medicinpriset år 1931. För sin forskning om impulser i nervsystemet fick neurofysiologerna Charles Sherrington och Edgar Adrian medicinpriset följande år. Genom att kartlägga bananflugans kromosomer fick i sin tur genetikern Thomas Hunt Morgan 1933 års medicinpris.

Med avstamp i dessa priser utvecklade Karolinska Institutet sedan egen forskning i syfte att experimentellt se, mäta och till sist manipulera just celler, nerver och gener.