Juli 2026

En masterplan tar form

Arbetet med Nobel Center är inne i en fas där besöksupplevelsen står i centrum. Parallellt med utvecklingen av byggnaden pågår ett omfattande arbete med att forma hur människor ska uppleva och hitta runt i huset när de är på besök.

Hur ska det kännas att komma till Nobel Center och hur rör man sig bäst genom huset? Just nu formas de svaren i arbetet med en masterplan. Arbetet leds av Sebastian Koepf, Andreas Lechthaler och Tom Hunter från företaget Klaud (Koepf Lechthaler Architecture & Urban Design). Det är ett mindre arkitektur- och stadsutvecklingskontor som är engagerat i att göra våra livsmiljöer bättre, mer inkluderande och trivsamma, bland annat arbetar de med en masterplan för Wellcome Collection i London och Gropius Bau i Berlin. På ett av deras besök i Stockholm passar vi på att få en pratstund.

”Det här är en underbar utmaning och ett fantastiskt projekt att arbeta med”, säger Sebastian Koepf. ”Museer och publika platser är kittet som får städer att hålla samman.”

I detta skede handlar arbetet mycket om funktion och aktivering. I foajén kan det till exempel finnas ytor att sitta på – var placeras de bäst? Hur långt in ska entrédisken ligga för att fungera optimalt, och hur förhåller sig caféet till husets övriga verksamhet? Det är många överväganden som behöver göras och olika scenarier som måste tas i beaktande.

”En av våra utmaningar är att huset ska rymma mycket och samtidigt upplevas som tydligt. Vi måste också sätta oss in i upplevelsen för den lokala besökaren likväl som för den som kommer långväga ifrån”, säger Sebastian Koepf.

”Vi brukar säga att vi arbetar med koreografin i huset”, förklarar Andreas Lechthaler. ”Vi skapar en atmosfär och den upplevelse som besökaren får, från det att man närmar sig huset och vidare hela vägen in och runt. För att det ska fungera väl behöver ytor tillgängliggöras och aktiveras på många olika sätt.”

Arbetet med en masterplan börjar inte från noll. Under de senaste åren har en samtalsserie, Nobel Center Talks, pågått där erfarenheter med bäring på projektet har samlats in från en rad aktörer, både i Sverige och internationellt. Dessa insikter tas med i arbetet, liksom resultaten från workshops med experter på Nobelprismuseet. Även lärdomar från andra stora museiprojekt runt om i världen inkluderas.

”Det finns mycket kunskap som vi tar med oss in i arbetet”, säger Tom Hunter.

Klauds arbete handlar i stor utsträckning om att lyssna och visualisera. Det handlar också om att sänka trösklar – detta ska bli ett hus som man känner sig välkommen till och vill återvända till.

”Jag tycker att biennaler ofta har ett angreppssätt som man kan lära av”, säger Andreas. ”De är tydligt kopplade till de städer där de äger rum och fungerar som broar mellan människor, platser och idéer, där den lokala kontexten möter globala perspektiv. Genom att ta plats i stadens rum blir de en del av staden och bidrar till att förstärka hur vi upplever, använder och förstår den.”